Your ADD Test Results
Dr. Amen suggests: "More than 20 items with a score of three or more indicates a strong tendency toward ADD. Your total number of items with a score above three is 35.
Based on this calculation, you HAVE a strong tendency toward ADD.
-
Det har varit jag ALLA gånger.
Det känns lite som du vill ta en "paus" från allt smsande.
Men jag förstår inte varför, jag vill personligen prata med dig så mycket som möjligt
eftersom vi bor så långt ifrån och inte kan höras av på så många andra sätt.
Försöker sova på kvällen och ignorera mobilen.
Men jag har något behov av att jag MÅSTE höra från dig.
Är bara irriterande att det alltid ska vara jag.
-
Fortsätter kolla distansförhållande-bloggar...
Försök att hitta saker att sysselsätta dig med under tiden när ni inte ses. Umgås med kompisar, träna, festa eller läs en bok för att få tiden att gå. Ja vad som helst! Det är väldigt påfrestande och gå och tänka på sin älskling var tredje sekund och hela tiden undra vad han/hon gör.
Dela upp resekostnaderna, som ni vet är det ju jättedyrt att resa, speciellt om man gör det ofta.
Försök att ses så ofta ni kan, går det flera veckor utan att få träffa varandra så försök och ha kontakt så mycket det går på telefon, sms, msn, skype
Har ni bestämt ett datum ni ska ses så kolla upp vad du ska göra för roliga saker innan det.
Våga planera, prata om framtiden, res tillsammans, gör roliga saker i hop helt enkelt!
För att bygga en trygg och respektfull relation måste man kunna kommunicera, stötta och lyssna på varandra, jätteviktigt!
Planera alltid något roligt ni ska göra nästa gång när ni ses, restaurang, shopping, SPA, laga mat tillsammans eller bara mysa hemma i soffan :)
Skicka små presenter till varandra, behöver inte va värsta grejerna
Försök att inte deppa ihop de perioder de känns extra jobbigt
Sno med något från din pojkvän/flickvän som du kan ha hemma, en tröja tex som du kan ha på dig. Inte för att killar kanske går med sina flickvänners tröjor, men ni hajar ;D10 tips för ett lyckat distansförhållande
-
Vi har ett distansförhållande.
Vi åker fram och tillbaka sen 5 ½ år sen.
Jag bor i Córdoba, 70 mil från Buenos Aires.
Hon bodde många år i Luleå. Nu i Stockholm.
Förmodligen räcker det för att kvala in till VM i distansförhållande.
Om jag ska vara ärlig, ingen trodde att det skulle funka.
Kanske inte ens jag själv.
Men det har gått riktigt bra - jag menar, det är inte lätt att få det att
gå ihop så lång tid, även om man bor tillsammans.
Eller kanske framförallt då - en viktig fördel med distansförhållande
är att spänningen aldrig dör ut, den återskapas hela tiden och magen knyter sig
av nervositet varje gång man ska träffas efter så lång tid.
Är ni sugna på att testa?
Här är mina 10 bästa tips för ett lyckat distansförhållande:
1. Svartsjuka funkar inte. Inte en sekund. Om du går runt med en järntrea
i handen och funderar på vad för sms den andra personen får, lägg ner.
Du kommer få magsår på mindre än en månad.
2. Prata varje dag. Under stora delar av året,
finns inget annat än ord er emellan. Tröst, glädje, längtan -
allt måste kunna uttryckas i ord. Tycker du inte om att prata? Aj då.
Tystnaden funkar inte. Ni glider snabbt isär.
Vi pratar en timme om dagen. Minst. Varje dag.
3. Njut av ensamheten. Du kan inte gå runt och vänta på den andre, räkna ner dagarna tills ni ska träffas igen. Att vara tillsammans ska vara underbart, men livet måste vara underbart även då ni inte är tillsammans.
Annars blir det olidligt. Har du svårt att umgås med dig själv, försök inte ens ett distansförhållande.
Jag dyrkar min ensamhet. Och efter att ha varit tillsammans under en längre period, njuter jag av att vara själv.
4. Ni måste veta när ni ska träffas nästa gång! Ovissheten kan också vara olidlig. En månad, två eller sex - det är alltid bättre att veta än att gå runt i ovisshet.
Vi har varit ifrån varandra 4,5 månader som mest. Det var för lång tid och allt höll på att gå åt helvete. Man hittar sin smärtgräns. 3 månader är lugnt. Mer blir jobbigt.
5. Sätt ord på känslorna. Fan, vad viktigt! Vi är vana att uttrycka känslor i handlingar - vi knullar, vi tänder ljus, lagar en god middag eller tittar på Dansbandskampen.
Inget sånt existerar. Och det räcker inte med ett “jag älskar dig” då och då.
Var intensiva! När ni är glada, stapla orden på varandra. Bilda ett torn med dem, en minaret för att utropa er kärlek.
När ni är ledsna, lägg försiktigt ut orden efter varandra som en konvoj, en hjälpsändning full med tröst.
Var lyhörda, pejla stämningen. Ord kommer inte alltid lätt, ibland måste man locka fram dem.
6. Glöm inte detaljerna. Vad åt vi till frukost? Vem bråkade vi med på jobbet? Hur är vädret? Den andres vardag får inte kännas främmande, vi får inte tro “det här är för oviktigt” bara för att man är 1400 mil från varandra. Vare sig man sover tillsammans eller inte, de små detaljerna är byggstenarna i vardagen.
7. Satsa. Pengar och tid. Min flickvän har varit 14 gånger i Argentina de senaste fem åren. Jag har varit ungefär lika många gånger i Sverige. Det kräver ett yrke och anställningsform (och lön!) som tillåter detta “extravaganta” liv.
Jag löser det genom att jobba när jag kommer till Sverige.
8. Organiserad. Det är inte som man gärna tror, att man måste vara impulsiv för att ge sig in i något sånt här. Eller kanske till en början. Sen gäller det att ha hjärtat varmt men huvudet kallt. Det blir en jävla massa planering, sitta med kalender, göra om planer, anpassa och se över. För att kunna bryta rutinen så systematiskt måste man vara organiserad och strukturerad.
9. Porrsurfa!! Är du för präktig för det, ha en stor fruktskål med apelsiner nära till hands.
Annars kommer du, innan du vet ordet av, sätta yoghurt på pitten och ropa in katten. Eller bli jagad av en psykopat med golfklubba som upptäckt att du knullat runt. (eh...?)
10. Det måste vara värt det. När du aldrig är fången i vardagens trista upprepning, får du också många möjligheter att omvärdera förhållandet, titta på det på avstånd. Mitt sista och viktigaste råd: Personen måste vara något alldeles exceptionellt. Ditt hjärta måste skrika efter henne. Du måste känna med versaler och älska med utropstecken -
hur gör du annars för att vakna varje morgon och välja någon som inte ligger bredvid dig?
Nu när jag läser listan igen, blir jag ändå lite osäker: gäller inte det här alla förhållanden?
-heart-
-heart-
Dröm
Jag kan inte riktigt förklara drömmen, dels för att jag inte kommer ihåg så mycket, sen för att jag bara inte kan sätta ord på en del grejer. Plus att det blir helt osammanhängande.
Men det handlade till en början om att du var tvungen att vara med två av mina kompisar, först ville du inte det, utan du ville vara med mig. Men det slutade med att ni blev jättebra vänner och du struntade nästan i mig. Jag var inte viktig för dig kändes det som. Sen var det någon gång alla skulle sova, och jag ville så gärna att du skulle lägga dig brevid mig, men du gick till ett helt annat rum. Sen var det en dag då du var med mina kompisar och du skulle åka bort dit du bodde samma dag. Och jag ville gärna säga hejdå. Bara vi två. Jag gick ut mitt i natten för att träffa dig. Så smsade vi, har för mig att mitt batteri höll på att dö. Men på något sätt träffades vi vid min gamla skola. Sen har jag för mig att du åkte iväg i någon bil med mina två kompisar eller något.
Uh, kan inte förklara, men det var så jobbigt allting.
Kändes så verkligt och allt.
helt cepe.
Du säger att jag är den enda du vill ha.
Men ändå typ..ligger du med andra. Kysser andra. Vill ha andra.
Vet inte.
Det kanske inte betyder något för dig.
Men om det bara hade varit JAG för dig, hade du inte behövt hålla på så liksom.
Jag tror du varit deppig idag.
Du har verkat ganska irriterad på mig.
Som att du anstränger dig för att inte bli sur, men ändå misslyckas.
Jag försöker inte ta åt mig.
Ger dig tid.
Låter dig vara.
Mår dåligt av att inte höra från dig.
Haha alltså..hahahah, just när jag skrev det fick jag ett sms från han.
Det va de fulaste.
Gud vad kul ahahha.
dog.
Hejdå.
-
Nääämen det är lungt och så,
ni kommer ju bara strula och ha sex och "återförenas" osv.
Älska livet.
Fast nä.
Svartsjuk?
Nejdå.
Ni trodde man kunde svika kärlek, men det kan man inte
Vi träffades varje dag från Lördag tills du åkte.
Var på bio, satt på café, åt, åkte skridskor, gick runt i kylan, kramades, rökte,
skrattade, kladdat i mitt anteckningsblock, värmt oss i affärer.
Och jag kunde inte älska livet mer än när du var med.
Jag kunde inte vara mer lycklig när du höll om mig och sa att du snart kommer tillbaka.
Och när vi kysstes innan du åkte..
Jag ville aldrig släppa dig.
Det var nog en av de bästa dagarna i mitt liv, samtidigt som jag avskydde att du åkte ifrån mig.
Nu växlar allting mellan att jag mår dåligt och saknar ihjäl mig efter dig,
och att jag tänker på igår och känner mig så jävla lycklig.
Jag vill verkligen bara ha dig, och jag tror jag faller mer och mer hela tiden.
Tack för att du kom in i mitt liv och visade att det fans något mer.
-
Min mobil gick sönder.
Alla sms från dig.
Alla fina sms jag sparat som jag jämt kollar på och mår så himla bra av.
Allt är borta.
Gråter.
fanfanfanfanfanfan
sms
Det jag började med att skriva råkade jag radera när jag radera massa annat gammalt så börjar där det tidigaste tidigaste finns.
Jag:
Finns väl inget att säga antar jag. Hoppas helgen var bra.
Du:
Nej, det gör väl inte det. Jadå, hoppas din helg också var trevlig.
Jag:
Vi hörs nån gång.
Du:
Vi hörs väl nu?
Jag:
Tänkte att det sista va avslutandea. Typ.
Du:
Sista vad?
Jag:
Smset. Det lät avslutande typ
Du:
Hm, det var inte min mening att du skulle uppfatta det så.
Jag:
Nä, men ah.
Du:
Alltsåm är det nåt? Isåfall, berätta
Jag:
Ja. Alltså. Bör nog sova nu. Hörs. Som sagt..
Du:
Okej, lungt, gör så du. Ja, det gör vi!
Jag:
Försvinn inte
Du:
Kommer aldrig försvinna, vill inte det!
Jag:
Förstår att vi inte kan prata jämt. Du har ditt liv borta i sundsvall.
Du:
Kanske inte alltid jämt, men så mycket vi kan. Ja, men det betyder inte att du inte är en del av det.
Jag:
Är inte, eller kan inte vara så stor del som jag kanske skulle vilja ibland.
Du:
Du är en stor del, det vet du, iaf för mig.
Jag:
På vilket sätt påverkar jar ditt liv?
Du:
Du får mig att må bra, jag kan prata med dig som jag inte kan prata med andra, och ajg bryr mig om dig, till exempel.
Jag:
Okej..då vet jag.
Du:
Tro inte att jag kommer försvinna eller så, det kommer inte hända!
Jag:
Men martin. Allt har ett slut. Även fast man inte vill det..
Du:
Behöver inte vara så. Slutet kommer bara då du vill det
Jag:
Hur kan du ens vara så övertygad..?
Du:
Varför skulle det ens finnas ett slut? Finns det nån anledning som skulle få oss att sluta prata? Känner att det är nåt med dig, vet inte om du är nere, eller om det är för att vi inte pratat på fyra dagar, men jag vill inte försvinna och vill inte att du gör det häller
Du:
Heller...
Jag:
Ja det är nåt. Men kan inte säga. Du skulle bara bli irriterad på mig och tycka att jag är jättetöntig. Och jag tror inte människor håller kontakt för alltid, för jag slutade tro på det nån gång..man vill så mycket..som inte går
Du:
Isåfall vill jag höra, skulle inte vi vara mer ärliga mot varandra om det var nåt? Och skulle aldrig kunna bli itererade eller så, för känner du på ett visst sätt så gör du det, och det finns inget rätt eller felom hur man känner, alla är olika. Tråkigt att höra, men ajg vill inte förlora kontakten, och vi kan väl iaf prova motbevisa "tappa kontakten" grejen, jag tycker det är värt ett försök.
Jag:
Kan nog inte vara så ärlig än. Kan säga mycket. Men..jag vet inte..det tar bara stopp. Känner mig låst. Det hade förklarat en del, men känner att ajg får komma över det själv. Trots att det är svårt. Tycker bara inte man ska lova för mycket..inte säga saker som inte kan hållas..
Du:
Jag vet hur det är att berätta grejer, och jag kommer aldrig pressa dig att berätta ett dugg, men jag bryr mig om dig otroligt mycket, och vi har ändå en så pass nära relation att det skulle kännas bra att veta saker som tynger dig. Du kommer aldrig behöva komma över saker ensam, om du inte själv vill det. Nej men jag förstår bara inte varför det ens skaha ett slut, jag slösar inte tid på att tänka på nåt slut, när jag mår bra varje gång jag pratar med dig..
Jag:
Jag vill berätta så mycket som du vill veta. Men just nu passar det inte. Kanske kan förklara nån gång. Beror på hur saker ser ut då. Ja vi har en ganska nära relation. Jag tror bara vi ser saker på olika sätt. Jag mår bra när jag pratar med dig med. Men du vet att jag är en person som har svårt att ta allt som det kommer. Och jag är lite av en pessimist. Så det mesta längre fram ser aldrig särskilt bra ut. Och jag är väl bara rädd egentligen.
Du:
Om det känns bäst för dig så! Jag kommer alltid lyssna så fort du vill prata, självklart. Jo, jag vet att du tänker så och jag lever i nuet, så det krockar väl mot dig, men det ändrar inte att jag aldrig vill försvinna.
Jag:
Det är väl inte det bästa egentligen. Men ah..Jo, det gör ju det. Jag önskar att jag tänkte på ett annat sätt, ibland, men det är svårt. Jag vill inte heller att du ska det.
Du:
Du får ta den tid du behöver, men jag vill bara att du ska veta att du egentligen aldrig behöver bära några tyngder ensam. Yea men som sagt.. Vi är alla olika.
Kanske fortsätter imorgon eller något hur resten såg ut.
Men det var la inget viktigt egentligen..
-
En sak till.
Jag raderade alla fyllesms jag fått av dig.
Jag mådde ialla bara av att tänka på att samma kväll som du skrivit det,
kunde du lika gärna hållt på med någon annan.
You don't need to understand the reasons why
Jag grät hela morgonen.
-
När jag vakna blev jag påmind om gårdagen och skulle kunna spy av ångest.
Har gråtit så mycket att jag tappat andan.
Och allt pga något som jag kanske inte ens ha rätt till att bli sårad över.
Ena sidan av mig säger att du är en känslokall idiot som ljugit om allting och inte värd att gråta över.
Andra säger att du inte gjort något fel, för det var aldrig något mellan oss.
Det värsta är nog att jag vet att det inte kommer bli något heller.
Tror aldrig jag riktigt känt så för någon som för dig.
Visst finns ju han men det var ju aldrig på samma sätt.
Jag träffade aldrig honom.
Jag känner mig så patetisk.
Hur kan jag ens tro att jag skulle vara för dig, som du är för mig.
Det finns inget logiskt med det.
Det som är ännu mer patetiskt är kanske att jag skriver världens text över något som aldrig fans.
Jag kan nog inte sluta gråta.
Känns som en del av mig gått sönder.
Känner mig så jävla trasig.
Jag är egoistisk och önskar att jag var allt för dig.
Att du inte kolla åt någon annans håll.
Att du fick ångest över att du kysser andra eller ligger med andra.
Att jag inte var ensam om det.
Vill inte vara ensam om att vara ledsen när jag gör något sånt.
Du var bara tvungen att låta mig se.
Du kanske inte ens tänkte på det.
Men antagligen tänkte du inte ens på mig då du skrev det.
För jag brydde mig och tyckte om dig mer än vad du gjorde om mig.
Ligger hemma i sängen och nästan skriker över hur jävla orättvist allt är.
Varför ska alltid jag bli sårad i slutändan.
Alltid.
Jag var så glad att du skulle åka hit.
Jag hade hållt nedräkningen.
Sen pratade vi inte på 4 dagar men jag trodde att vi skulle börja igen,
jag hade tänkt höra av mig.
Nu kan jag inte ens tänka på dig utan att få ångest och gråta.
Vet att det kanske är konstigt att vara så ledsen över något som aldrig blev, eller kommer bli.
Men det är ju trots allt min privata blogg där jag skriver vad jag känner.
Jag saknar dig så jävla mycket, jag gör verkligen det.
Men det verkade aldrig som att du saknade mig,
så jag önskar att jag kunde säga att jag till slut slutade sakna dig.
Men jag saknar dig jättemycket. Fortfarande. Hela tiden. Varje dag.
Jag visste att vi inte skulle prata särskilt länge.
Trots att du jämt sa åt mig att det aldrig skulle ta slut,
att du aldrig skulle lämna,
att vi alltid skulle prata.
Jag försökte tro på dig, men jag visste ju..
Ändå hade jag hopp, finns väl alltid lite hopp kvar.
-
-
-
Trodde han skulle komma hit runt den 15e.
Men hade fel. Ibland tycker jag om att ha fel. Åh..
Dom är uppe på taken, alla är högt över staden
när vi bara snöar bort
Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte såna som i slutet får varandra
Alla dansar, och jag tänker
är du också själv?
Var är du ikväll..
sms
När jag kollade på mobilen hade jag 10 nya sms, varav 9 var från dig.
Du hade skrivit att du tycker om mig och att du skulle ringa.
I det senaste skev du att du tyckte om mig, jag svarade att jag tyckte om dig med, att du vet det.
Du ringde, sa inget speciellt, sa åt mig att sova och bad om ursäkt för att du störde.
(Så ironiskt att väcka mig för att bara säga att jag ska sova haha)
Sedan skev du sms och bad om ursäkt, jag frågade för vadå, du svarade "allt".
Förstod ingenting men har ju vant mig.
Efter det skrev du:
Du:
En klump i magen. En doft av sommar. du är allt jag vill ha
Jag:
Du kan få mig hur lätt som helst
Du:
Eller. Lever ditt liv..
Jag:
Och du lever ditt. Dock är du redan en del av mitt liv.
Du:
Vi är så olika. Meny mitt hjärta slår för dig
Jag:
Spelar ingen roll. Skulle inte vilja förändra dig nånting.
Du:
Martina. Jag älska dig. Tror
Du:
Jag gör det
[Känns som allt bara stannade till, varför skrev du så?
Jag visste ju att det där inte betydde någonting egentligen.
Du älskar inte mig.
Tyckte nästan synd om dig som var så full och skrev det.]
Jag:
Du vet inte vad du säger. Allt är glömt imorgon.
Du:
Nej sluta
Jag:
Borde inte säga massa till dig när du är full. För vet aldrig vad du menar och inte när du svarar..
Du:
Sluta. Jag vill ha dig, säger det nu, för att. Litar på dig
Jag:
Jag vill ha dig med. Vet inte om det går bara..
Du:
Jag kan prova, om du vill
Jag:
Tror vi måste träffas mer innan. Vi bor så långt ifrån varandra..
Du:
Alltid samma problem
Jag:
Vad menar du?
Du:
Avståndet. Tänk om vi bodde i samma stad
Jag:
Hade gjort allt så mycket lättare. Men avståndet förändrar inte vad jag känner. Kanske är det viktigaste egentligen..
Du:
Avståndet förändrar inte mina känslor, nej
Jag:
Vi skulle kunna försöka..Men inte än. Vill träffa dig mer. Och du måste vara nykter innan du säger vad du vill.
Du:
Inte än. Jag är nykter så länge du vill
Jag:
Det spelar inte mig nån roll om du dricker. Men blir mer seriöst om du inte är full vissa tillfällen.
Du:
Jag har inte känt för nån som jag känt för dig. Tro mig. Känns bara... Så rätt..
Jag:
Jag har inte känt såhär innan heller. Kan inte bara låta det passera..
Du:
Vet inte vad jag ska säga.. Alltså. Vad hände. Martina <3
Jag:
Hah jag vet inte..Har ingen aning. Vet bara att jag inte vill ha nån eller nåt annat än dig. <3
Du:
Alltså, jag är din om du är min. Men måste träffa dig så klart men, ah
Jag:
Jag är redan din. Jag vet vad jag vill. Men innan, om, det blir nåt merså måste vi träffas fler gånger.
Du:
Bra. Vill träffa dig så mycket jag kan, så klart
Jag:
Är ganska få tillfällen. Men ja..
Du:
Bara jag får spendera dom med dig såå
Jag:
Inga tvivel om det
Du:
Bra. Martina åh.
Jag:
Vill vara vara med dig nu. Åh jag saknar dig
Du:
Saknar dig med. Hela kvällen så låter ja... Men <3
Jag:
Martin<3
Du:
Martina. du är underbar
Jag:
Du är det finaste jag vet
Du:
haha åh, sluta
Jag:
Haha nej!
Du:
Puss men... Försvinn inte. Skulle inte orka
Jag:
Martin. Jag kommer inte försvinna. Du är ju allt jag vill ha och jag bryr mig om dig jättemycket
Du:
Tack. Bra. Bryr mig om dig med. Hoppas du vet det
Jag:
Ja..du får inte heller försvinna..
Du:
Ska inte. Aldrig. Du får mig att må bra. tack
Jag:
Det är jag som ska säga tack.
Du:
Haha, båda då
Jag:
..okej, vi säger så!
Du:
<3
jag:
<3
Du:
<33
Jag:
Haha alltså...<3
Du:
<333
[fult ändå haha]
Jag:
<3333...
[driver]
Du:
Kom hit
Jag:
Vill det
Du:
Bra, kom då
Jag:
Om jag bara kunde..
Du:
Klart du kan. Kommer om 2-3 veckor. Kom tills dess
Jag:
Vi får vänta med att ses tills du åker hit..iallfall denna gången
Du:
Okej, om du vill c:
Jag:
Handlar inte om vad jag vill. Jag vill ses hela tiden.
Du:
Jag med, slå klart
Jag:
Kan åka till dig nån annan gång. Fast bara en helg..går i skolan ju..
Du:
Förstår så klart..!
Jag:
Ja..så ah..vill åka nu
Du:
Jag med . Åh, så klart
Du:
Menar, klart jag vill
[störde mig på "så klart"]
Jag:
Ah jo, jag med. Kanske tid för att sova nu
Idag smsa du och bad om ursäkt för att du skrev sms.
Du:
Lessen för jag smsade dg igår men ah... Händer att jag smsar då jag är full...
Jag:
Jag är medveten om det, men det gör inget!
Du:
Minns inte om jag ringde dig dock... Står att jag gjorde det...
Jag:
Haha ah, men du sa inget speciellt, sa åt mig att sova bara haha
Du:
Aha... Man borde ha alkolås på mobiler.. För att slippa pinsamma situationer..
Jag:
Det är så kul, för först väcker du mig, sen säger du åt mig att sova haha
Du:
Haha jo.. Logiken..
Jag:
Men så mycket har du inte skämt ut dig. Det är mitt fel att jag svarar på ungefär samma sätt. Borde vara jag som skäms!
Du:
Svarar på samma sätt?
Jag:
Vet inte
Du:
Hm, okej :o aja men... Ah..
Jag:
Menar. Du är full när du skriver, jag är nykter. Du kan skylla ifårn ifrån vad du säger på nåt, det kan inte jag
Du:
Äh, skyller egentligen inte ifrån nåt.. Men vore ju bra om man var mer medveten om vad man säger/skriver.. Tror inte du behöver skylla ifrån dig heller..
Jag:
Tja, jag känner egentligen inget behov av det. Hah borde sluta svara på dina fyllesms, känns som jag uppmuntrar dig till att skriva saker du sen ångrar.
Du:
Men ångrar och ångrar.. Kanske ba.. Borde framföra det jag skriver på ett annat sätt.. Eller nåt..
Jag:
Hur skulle du vilja framföra det då?
Du:
Men alltså. Inte skriva på fyllan, till att börja med..
Jag:
Ah det skulle avra ett stort framsteg faktiskt!
Du:
Haha, ah, jo..
Jag:
Nej men, haha jag bör nog sluta svara bara.
Du:
Men neeej, det vore deppen
Jag:
Men orkar inte inte veta vad som är sant och inte. Tycket det är pinsamt att skriva så när du ändå knappt är medveten om det.
Du:
Well, skriver ju det jag skriver av en anledning. Skulle ba..Lagt upp det annorlunda nykter, alltså..
Jag:
Alltså kräver inte att du måste säga massa grejer nykter osv, men lär nog bli mer off när du är ute.
Du:
Förstår vad du menar, såklart. Men okej, om du vill
Jag:
Får väl se hur länge det håller eheh..
Du:
Max en halv gång hoppas jag :c
Jag:
Haha varför ens? Spelar ju ingen roll när du ändå itne minns liksom c:
Du:
Jo minns ibland :c
Jag:
Haha...
Du:
Minns att jag smsade igår t.ex, men inte att jag ringde.. :c
Vet inte vad jag ska tro.
Vet iallfall att jag ska sluta skriva om mina känslor när han är full.
Känner mig bara betydelselös och ångestfylld.
-
Och samma känsla som vanligt med blandning av ångest och svartsjuka.
Mest svartsjuka.
Lär väl gråta tills jag somnar som vanligt.
