Tvivel

Jag vet inte vad jag ska göra,
du är allt, allt, jag tänker på,
jag kommer aldrig någonsin kunna tänka såhär om någon annan,
för varenda person som skulle kunna vara någon bra,
jämför jag med dig..
du är..perfekt..
ja..
i mina ögon är du felfri, och jag önskar så innerligt att jag skulle ha någon chans på dig.
Ingen fattar,
hur svårt det är att släppa taget om dig,
folk tror det är så lätt att låta en person gå,
för vissa personer kanske det är de,
men..
jag har alltid haft svårt för de,
men aldrig så svårt som nu.
Jag evt inte vad det är som gör att jag har ett sådant behov av dig,
det är inte bara på dagen su befinner dig i mitt huvud,
utan även på nätterna.
Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag drömt om dig.
håller din hand,
drömmer det ibland,
jag vaknar,
men känslan den finns kvar.
Det är bara du som kan hjälpa mig ifrån det här,
det är du som måste berätta för mig att försvinna,
för jag kan intelåta dig vara,
om du inte talar om det för mig..
jag kan försvinna om du vill,
du kan inte försvinna ur mitt liv,
du kan inte försvinna fast jag vill.
Jag känner mig så patetisk,
hur kunde det ha blivit såhär?
hur kan en människa ha så stor påverkan på mig?
Jag frågar mig själv hela tiden vad det är som gör att jag känner ett sånt starkt behov av dig,
det enda svaret som dyker upp i mitt huvudet är en textrad ur en av kents låtar-
du är min hjälte för du är precis så svag som jag.
men jag vet inte..
det är så många frågor jag inte kan svaret på.
Och det gör mig äckligt frustrerad,
jag vill veta,
jag måste veta-
vad tänker du om mig?
tänker du ens på mig någon gång?
känner du något för mig?
eller är det enda du gör är att driva med mig?
Fan.
jag orkar inte det här..
men jag är tvungen att fortsätta sukta efter dug tills du säger stopp.