Varför ljuger ni för mig?

fan, nu skiter jag i allt
Varför ska jag stanna kvar
Det enda jag får är massa värdelösa svar
ni säger "ja, det kommer ordna sig, du kommer att må bra"
jag vet att ni bara ljuger för att få mig stanna kvar
Jag fattar inte varför, fan, ni älskar inte mig
Ni beter er som en låga som har brunnit utan eld
Jag har försökt så många gånger
Jag har väntat på tiden
Men orkar inte längre, ser ni inte att jag lider?
Snälla, ta mig härifrån, bort från denna värld
Till en plats där allt är underbart och ingen har besvär
Jag går under varje dag men jag försöker att va glad
Nu slutar jag försöka det blir ändå aldrig bra
Det känns som det är slut nu
För jag orkar inte mer
Gud lyssnar inte på mig
hur mycket jag än ber
Mina tårar är för många, har förvandlats till blod
Kanske vore det bäst om bara lilla martina dog.

abc

Hon tröstade och hjälpte dig så mycket hon kunde,
när det inte fanns många omkring,
nu är dom där allihop,
den ena bättre än den andra,
Och vad hände med hon som stöttade?
Du känner inte längre något behov av henne.
Så långt isär ni kommit.
Vad hände?


jhygfttghj

åh gud, vilket skämt,
du tror verkligen att allt är bra?
det är inte som förut
det kommer aldrig bli.
Det var du som slängde bort det för att bli som alla andra.

-

en lukt,
en sak,
ett ord,
är allt som behövs för att kastas tillbaka till det man allra helst vill glömma..

oiuytfdghj

Jag vet det, ni vet det. Det kommer inte finnas något kvar,
jag flyttar.
ensamheten är ändå lika stor nu som den kommer bli,
dra inte ut på det.
lämna mig nu och låt mig slippa vänta.


faen

Jag knyter mina händer,
kniper ihop ögonen,
höjer volymen på radion,
men det försvinner aldrig. aldrig försvinner det.

dödödö

nejnejnejnejnejnejnej
skriv inte igen,
jag glömmer ju dig!

dfhsugfugh

Jag hade upplåtit en stor del av mitt hjärta till henne
och hon hade kommit med sin flyttkartong och bosatt sig längst in i ett hörn.
Jag tror hon kände likadant för mig, på sitt sätt,
så där som man gör när man är fjorton år och går i högstadiet.
Man tror man vet,
man är helt övertygad om att det är vi för alltid,
och att det alltid kommer vara så.
Kärlek på låtsas,
kärlek som övning.
Friends 4-ever.

fuck it.

Jag har inga kvar
"Men jag finns kvaaar" blabla in my ass alltså.

.

En skräck som bara hon kände namnet på.
Och så ensamheten igen,
oavsett hur många människor det fanns runt omkring.

.

Sorgen skulle följa henna dag för dag, i resten av hennes liv. Det gjorde så ont. Fysiskt ont.

.

blod, skrik, ensamhet och sorg.

.

om du inte bryr dig ska jag fan göra desamma.


men jag älskar dig föralltid.


tvivel

Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?

RSS 2.0