-
För jag går fortfarande omkring och hoppas på det oåtkomliga,
det som varken finns eller går.
Så länge jag inte träffat dig,
så är du den enda jag vill ha..
hej
vill spy.
Fan vad det gör ont att se ditt namn,
eller höra ditt namn.
*********säger:
hur är de?
Ja hur fan är det..
Dåligt faktiskt
martiiina säger:
funkar och så. själv? (:
Det spelar la inte dig någon roll ändå.
Du är ju orsaken till en stor del,
du sårar ju mig med mening,
fast det vet du ju inte om.
ew..
Blir äcklad av att se mig själv i spegeln.
.
något patetiskt men jag vill bara ha dig..
-
är snart en vecka sen senast.
Dina ord är det enda som dämpar ångest.
Du behöver inte skriva något speciellt,
bara jag ser ditt namn blinka oranget.
Och jag vet inte varför det är så.
Antar att du får mig att känna mig speciell,
även fast allt du säger är ren lögn.
.....
Jag får seriöst panik!
varför skriver du inte?
är jag så tråkig att prata med?
Något fel på mig måste det vara,
etersom jag inte duger för dig.
Är de ålder? Ja
Är de mítt utseende? Ja
Är de min personlighet? Ja
Är de det långa mellanrummet? Ja
Allt är fel på mig.
Jag kommer aldrig va den perfekta i dina ögon.
Jag är, och förblir,
en i mängden.
jävlafan
Skriv någon gång då?
JAG FÅR JU PANIK!
Hör av dig,
jag
måste
höra
ifrån
dig.
Kan lika döpa om bloggen till "baradu" eller något.
För jag vill inte ha någon annan,
och nästan allt som skrivs här handlar om dig.
-
även jag gråter tårar,
fast när andra inte ser.
-
Jag ryser när jag hör ditt namn, de bara e så,
glöm allt de dumma som jag sagt, de bara e så.
jag ligger Sömnlös på nätterna bara tänker på dig, oavsett Hur Långt tid det tar, jag kommer vänta på dig.
De bara e så.
-.-
"dagarna rullar på utan att jag egentligen känner av dem... skumt!
jag är nästan alltid trött, nästan aldrig hungrig men äter ändå
jag klistrar på mig en leende mask för att dölja mina riktiga känslor
och när jag väl kommer hem och kan ta av mig min mask så måste jag ändå klistra på mig en ny
bara för att inte göra min morsa orolig...
istället låser jag in mig på mitt rum, väljer att inte komma ut fören jag absolut måste
så jag lägger av mig masken, låter mitt absolut rätta jag komma fram.
men det är bara här i mitt rum i mun ensamhet jag kan vara mig själv för jag vill väl egentligen inte att ni ska se mig som någon annan än den glada posetiva person jag vill vara. men som jag inte alltid lyckas vara...
men ja..."
Man undrar ju vart du hämtat inspiration ifrån? Eller nästintill kopierat?
Min novell var kanske bra,
men snälla.
varför kommer man bara inte på egna saker..
Jag kanske är töntig,
men stör mig ._.
-
Förlåt att jag förstör allting, hela tiden..
Jag vill inte att ni ska se,
allting är kaos.
Tårarna fortsätter rinna,
och jag orkar inte..
Jag är boven i mitt eget hem.
Var längesen jag skrev här nu,
men fan vad det funnits många tillfällen jag hade behövt göra det.
Förlåt mig mamma.
Förlåt för att jag är en sån jävla idiot.
Jag gör dig ledsen,
jag vet att du och mattias har pratat om mig,
hur mitt beteende är..
Jag vill inte förstöra familjen,
jag vill inte vara ett problem.
Men jag gör fel hela tiden,
hela tiden förstör jag.
Jag hatar mig själv.
Och hatet mot mig själv är antagligen anledningen till mitt beteende mot er allihop.
förlåtförlåtförlåtförlåt
När du berättade det där..
hela världen stog still,´
och jag blev stum,
visste inte vad jag skulle säga.
Tanken av att jag kunde förlorat dig..
Fan vad ont det gjorde,
jag klarar mig verkligen inte utan dig,
jag gör inte det.
Du är ju mitt syre,
min hjälte.
Jag älskar dig,
försvinn inte, lämna mig inte.
Hur skulle jag kunna fortsätta leva om min andra del inte fans?
